Månadsarkiv: mars 2016

En stund är allt bra

Publicerat i #Blogg 100, reflektion av

IMG_2040Det har kommit lite vårkänslor i luften. En ny början. Som omväxling har löpsedlarna inte våld eller rasistiska uttalanden, utan handlar om hela vanliga kändisar som druckit för mycket eller gjort bort sig på något annat sätt. Jag trodde aldrig jag skulle längta efter skvallernytt, men efter det senaste årets löpsedlar känns det både välkommet och lugnande.
Det är så mycket näthat, gatupatruller, hot, nedskärningar, självmordsbombare och bakåtsträvande att vem som helst blir matt. Om det inte är miljöförstöringen som tar kål på oss, om vi överlever klimatförändringarna, ja då är det inre stridigheter som avslutar jobbet.
När vi hade folkomröstning om EU var jag emot vad jag då uppfattade som ett försök att skapa europas förenta stater. Senare har jag sett på EU-projektet som ett försök att göra gott, med en rejäl dos naivitet, makthunger och klumpighet som hinder. EU är, eller försöker vara, the good guy. I förhandlingar med betydligt ondare statsbildningar framstår EU som ett mer sansat alternativ. Trots sina brister känns EU så mycket bättre än alternativen.
Fram till nu har det verkat som om EUs största hot kommit utifrån. Nu har allt förändrats. Strukturen svajar betänkligt. Och svajandes kommer från länder som Polen och Ungern. Länder som ville bryta sig fria från sin östblockshistoria och alliera sig med ”väst”.
Det tog en generation, knappt, innan pendels svängde igen. Extrem nationalism, rasism och xenofobi slår nu igenom, i bjärt kontrast till de EU-regler och överenskommelser länderna bekänt sig då de skrev under avtalen.
Det är en ödets ironi att de östeuropeiska länder som EU skulle ”hjälpa” nu blir trojanska hästar inuti unionen.
Förra årets flyktingsituation är, enligt många, en vattendelare som urholkar EUs kärna. Som visar var vi egentligen står. Och det är sant att flyktingfrågan väckt nationalism till liv i många EU-länder.
Men det är Ungern och Polen som genomför lagförändringarna som kan få mycket mer långgående konsekvenser.
Så skiner solen fram emellan träden. Koltrasten sjunger så vackert på vår gård.
Sent på kvällen tar vi oss till Tavastia. Där är det revolution. Bob Hund kärleksbombar oss fullständigt. Så mycket positiv energi, på full volym. Konserten är kort, alldeles för kort. Men för en liten stund känns världen normal igen. Allt känns bra. Det finns kärlek, det som är vackert, och det som gör livet värt att leva.
En stund är allt bra.

Johanni
#Blogg100

Islatte

Publicerat i #Blogg 100, berättelsen av

Untitled

Han skissar ännu lite slarvigt, lite för ivrigt. Han är rädd att missa essensen, men hoppar över detaljerna. Handen rör sig vant och snabbt. Han behöver inte titta ner på pappret för att veta vad han gör. Det är kanske ett misstag.

Raspandet från den grova pennan väcker uppmärksamhet i den annars tysta lokalen. Ett par några bord bort tittar förundrat på honom och viskar sinsemellan.

Han bryr sig inte. Han har inte tid att vara försiktig. Inte nu, när han äntligen får belöning för sitt tålamod, och de oändliga mängderna blaskigt kaffe han druckit just här, i väntan på just detta.

E sitter i profil emot honom. Hon är helt upptagen av menyn.

Hon funderar på en grönsakssmoothie, men ändrar sig just som hon ska beställa. Tänk om någon ser henne!

  • En islatte med sojamjölk, inget socker, säger hon till den unga servitrisen.
  • mhm. något mer?
  • Öhhh, nej tack. Eller, jo förresten, en cupcake special.
  • visst

Nöjd och lite skuldmedveten låter hon axlarna sjunka ner en aning. Hon visste inte att hon spänt sig så. Är det något som är fel?

Klockan på väggen talar om för hela världen att nu är den tjugoen minuter över fem.

Hon gjorde rätt val. Det känner hon på sig.

Paret som tisslande viskat om mannen som betedde sig så underligt betalar och går mot utgången. Det ser ut som om de för ett ögonblick tänkt säga något till E, men det är säkert bara inbillning. Dörrklockan pinglar bakom dem när de går ut.

Johanni

#Blogg100

De 3 bästa webbtjänsterna just nu

Publicerat i #Blogg 100 av

Untitled
Dags för veckans lista, denna gång tre olika typer av webbtjänster som verkligen levererar.

3. Serial

Poddcasten som öppnade ögonen på folk kring vad en podd kan vara. Helt fängslande&fascinerande. En förebild.

Till Serial

2. Medium

Längre texter med insikt och tuggmotstånd, kan sådant fungera i dagens hetsiga mediatempo? Jajamensan, det går alldeles utmärkt.

Till Medium

1. Swarm

Jepp, jag har checkat in på fler ställen än vad du har, så jag får slå på pinatan varje måndag. Bleeblee.

Till Swarm

Bonus: Periscope

Tittar på långa livesändningar från grekiska övärlden där videoblogaare berättar om vardagen runt flyktingströmmen som försöker ta sig till Europa. Det blir på riktigt. Det kommer nära.

Till Periscope

Vilka är dina bästa och varför?

Johanni

#Blogg100

Drivkraft

Publicerat i #Blogg 100, reflektion av

Untitled

Det är sent, jag är trött. En lång arbetsdag är nästan över. Konflikterna hemma har hanterats någorlunda. Nästan alla ligger i olika hörn av lägenheten och snarkar.

Jag borde gå och sova, imorgon är också en lång dag.

Men jag måste skriva.

Jag är ju med i #Blogg100-utmaningen, för tredje året i rad.

Och jag vill skriva. Funderar på ämnen. Internationella kvinnodagen ligger högt på listan under dagen. Men sedan läser jag twitter och tappar sugen. Mycket har redan sagts.

Real Madrids promenadseger hemma mot Roma hinner jag också fundera på, men känner att jag inte har så mycket att tillföra där heller. Helst vill jag ju bjuda på en ny vinkling, en alternativ insikt, eller något sånt.

Så, vad är det som driver mig att skriva? Varför försöker jag lära mig nya saker? Blir man aldrig ”färdig”?

Jag kan bara svara för mig själv. Jag drivs av nyfikenhet. Av att öppna nästa dörr, få en ny insikt, utbyta en åsikt. Jag vill aldrig bli färdig.

Nyfikenheten är en stark drivkraft. Jag hoppas jag för behålla den. Den får mig att orka när jag egentligen inte gör det längre. För hur länge till, det har jag ingen aning om. Just här, just nu, är den i alla fall påtaglig. Den är mitt stöd men också min piska.

För visst är jag lika lat som många andra. Jag väntar till deadlinens sista minut. Ibland lite längre. Jag tar på mig mer än jag klarar av, och är därför nästan alltid lite försenad. Todo-listan fylls alltid på minst lika fort som den bockas av. Nya saker dyker ständigt upp.

Fast jag levererar. Jag vill fortfarande mycket. Det verkar inte ändras med åren. Mycket annat gör det. Jag har mindre tålamod med strunt, det känner jag tydligt. Och jag känner att mycket är meningslöst. I ett tillräckligt stort perspektiv är naturligtvis allt meningslöst.

Det kan låta svart, men det finns åtminstone en bra sak med den insikten. Och det är att inte tro att det jag gör spelar så himla stor roll. Det är inte utan mening om jag gör dem eller inte, men på samma gång är jag inte heller jordens medelpunkt. Har jag trott det då? Jo, i svaga stunder då jag jobbat extra mycket har nog tanken smugit sig in. Jag är Någon. Jag gör Viktiga Saker. Sådana Som Spelar Roll. Insikten att vår tid på jorden är så kort är också insikten om sakers proportioner. Det har jag tänkt på, när jag reflekterar över mitt åldrande.

Vad är din drivkraft?

Johanni

#Blogg100