När det tionde klicket slår tystnar baren. Fönstren täcks på ett ögonblick av en märkligt bekant…Londondimma? Det är verkligen något som skevar, men vad? Nu rör vi oss på outforskat territorium, där isen är svag och vägvisarna få.  

Fredag försöker se genom dimman, försöker spåra anomalin. Det heter i manualens torra ingenjörsspråk att han vid det här laget bör tömma sina flux-reserver och flöda in. Han blundar och söker efter energins mittpunkt, precis som så många gånger tidigare. Under träningspassen lyckas han nästan alltid. Men nu är det skarpt läge. När de hydrauliska bromsarna pyser ut överloppsluft och bussen sätter sig i rörelse igen känner han paniken stiga, samtidigt som han ser felet. Bussens säten är gröna. Någon har slarvat. Eller? Är det byggarna som försöker säga honom något? Han tittar koncentrerat men ur ögonvrån för att försöka dechiffrera meddelandet, om det nu är ett sådant. Ibland önskar han att saker vore annorlunda. Att han hade rena kläder, ett vanligt jobb, en mindre sur andedräkt. Och att byggarna skulle sluta tala i gåtor. Då kunde han få saker gjorda, vända på en del blad, börja planera en framtid.

Han kunde ibland känna dess närhet, ana konturer från de parallella världarna. De som var just så där organiserade och…ja effektiva. Han tyckte inte det var för mycket begärt. Liksom alla andra hade han gått den långa vägen, men till skillnad från alla andra tycktes han ha fastnat på vägen.

Så varför fortsätter Fredag? Vad är det som driver honom? Jag tror det är en blandning av nyfikenhet och gammal vana. Livet har inte riktigt öppnat några andra lika lockande dörrar, och dessutom är arbetstiden…ja…flexibel. Inte så att han tänker stanna här resten av livet, haha, nej då! Det här är tills något bättre dyker upp. Eller tills han hittar några svar som går att sälja vidare. För, i den här världen har allt ett pris. Även livsdrömmarna.

Så läggs dag till dag, vecka till vecka, månad till..ja du fattar. 

När servitören smäller ner den stora täcka silverbrickan med grillad säl på matbordet tappar han samtidigt något av sin gnista. 

Fortsättning följer (Detta var kapitel 6)