Det är luren mot örat och ögonen fast. Natten ute blir natten inne. Vi är röster. Röster som fyller etern. Du och jag, självklart. Den slags närhet som ännu är hudlös. Beroendeframkallande och lätt att missbruka. Där ute är gatorna osäkra, mannen med k-pist smyger i förortens buskar nära ditt barndomshem. Hot sprayas på betongväggar, men Palme lever ännu. Något ligger och trycker i hörnen, bidar sin tid. Det är öra mot öra och vad kan egentligen sägas då? Linjen är öppen i timmar. Det är långa andetag av delad tystnad. Plötsliga infall som bubblar fram. Det svaga prasslet från telefonlinjen. Luren obekväm mot kudden. En eufori som börjar i tåspetsarna. Ordbilder fyller den imaginära himlen, genomskinliga, omöjliga luftslott. Nattens samtal fyller hela världen och tiden finns inte. Inte egentligen. Det enda som finns är detta pågående nununu. Och vivivi. Jag var helt säker på det då. Så säker att jag inte ens reflekterade över det. Jag tog det för givet, och ansåg det självklart att jag hade rätten till det. Ingenting att skriva om, analysera eller betrakta utifrån. Nej, inga tvivel skymde sikten. 

I natten växte världen och blev oändlig. Blev möjlig. De vanliga hierarkierna upplöstes. Medelsvensson hade gått och lagt sig för länge sedan. TV-rutan slocknat. Alla fönster var mörka, både på kontoren och i höghusen. De gulaktiga gatlyktorna gungade i vinden, lyste upp tomma gator, raderna av parkerade bilar. Vi som var kvar var de utanför. Det var inget konstigt med det. Där fanns ingen avundsjuka, snarare tyckte vi synd om knegarna. De som köpt nitlotten och gått på systemet. Vi, vi skulle något annat. I natten utan konturer var luftslotten verkligare än vardagen. Och närheten, den värmde. Den fick kroppen att pirra och gjorde mig klarvaken. Kroppen var så påtaglig, så tillräcklig. Det minns jag tydligt, fast jag säkert glömt det mesta andra, det runtomkring. Orden var smekningar, försiktiga krumbukter och avsiktliga sidospår. Det handlade verkligen inte om att komma fram, utan om att vara. Jag speglade mig i natten och lät resten vara. Jag smekte din rygg i oändliga cirklar och du låg med ögonen slutna.