Det blir en stillsam söndag i Stockholm. En sån där jag tycker om. Samtal, lite promenader, ivriga försök att borra hål i en bångstyrig cementvägg (väggen 1 – borren 0). Ute har värmen smugit sig fram och det gör fåglarna här alldeles vilda. De kvidevittrar likadant som hemma i Helsingfors. Vilket får mig att tänka. Hur är det nu, kvittrar finska fåglar på finska (eller finlandssvenska)? Förstår en fågel från Finland vad en från Sverige säger? Jag menar, vi har ju till och med olika teckenspråk!

Eller, är det så att fåglarna aldrig hade något Babels torn? Har de sina vingar att tacka för ett universellt språk? I så fall, tänk vad mycket vi har att lära av dem! Oj vad världen skulle se annorlunda ut om vi alla talade samma språk. Visserligen kulturellt fattigare, men vi skulle också på plussidan ha tyngande fördelar.

Samtidigt skulle förstås en massa tolkar och översättare bli arbetslösa. De skulle driva i stora horder på gatorna och antasta folk med löften och hot på språk som ingen förstod. Marknaden för böcker, filmer och musik skulle se rätt annorlunda ut. Och vad med tidningar? Skulle vi ändå ha lokala blaskor som DN och SvD? Vi skulle spara en himla massa papper då garantibevisen och användarmanualerna inte längre skulle bli så tjocka.

Kanske skulle större kulturer komma att dominera kulturbranschen än mer, då språkbarriärerna försvunnit och allt blivit en global marknad. Vi är där ju nästan redan nu, eller hur?

Frågan är också vilket detta universella språk skulle vara. Engelska? Det har jag svårt att tro? Kinesiska? Nja, kanske inte.

Vad tror du?

Johanni

#Blogg100

Flyger över till Stockholm. Det är kortare mellan Stockholm och Helsingfors än mellan Vasa och Helsingfors. Det är rätt sjukt, egentligen. Landar i ett vimmel av lördagsglada människor. Alla är på väg någonstans. Tar tunnelbanan till Slussen, på Söder är gatorna om möjligt ännu mer fyllda av glada, pratiga människor. Går nerför backen och kommer till Hornsgatan. Går ett kvarter, sedan är jag framme. Vid Akkurat. Ett paradis för öldrickare, säger G. Och ett föredetta stamställe från tiden han jobbade vid SKL. Inte så konstigt. G gillar sin öl, och det här är vägg i vägg. Vi prövar oss igenom flera svenska microbryggerier. De har alla olika karaktär, men de har en sak gemensamt. De är alla goda.

Så där sitter vi några timmar och förbättrar världen. Det är synd att inte fler lyssnade, för då skulle vi åstadkommit ännu mer. Nu fick vi nöja oss med en lite anspråkslös start. VI bestämde att folk ska sluta vara så gnälliga offerkoftande. Med en sådan galant manöver lyckades vi öka lyckan på jorden märkbart. Vi tyckte också att det är alldeles för mycket tal om vädret. Vad är det med människor och vädernoja? En tredjedel av sällskapet uttryckte den bestämda åsikten att det är Luthers fel. En var lite osäker, och en tredjedel menade att vi har bonderötterna kvar i oss. Det fanns en tid, förklarade vi, då väder och vind verkligen spelade roll. Vi minns den tiden, och beter oss som om vi fortfarande befann oss i den.

Vilket vi inte gör.

När det väl var avklarat gick vi igenom kungahusen, och uttryckte vårt missnöje med vgurra. Ja, egentligen började vår litania där, men den växte sedan snabbt åt alla håll och kanter. Den enda rojala person som möttes av vår acceptans var Margrethe II.

Jag hade alltså bänkat mig invid två benhårda republikaner. Det gav mig orsak att berätta om vår bortgångne landsfader Koivisto. Vi höll alla med om att han förtjänade vår respekt.

Sedan försökte vi komma på vilken svensk politiker som skulle erhålla samma universella aktning vid sin bortgång, och vi kom fram till den trista slutsatsen att ingen alls. Någonting har alltså hänt i svensk politik, och inte till det bättre.

Vid det här laget hade klockan hunnit bli såpass mycket att mina dryckeskamrater måste hasta iväg till konsertlokalen för att beta av ännu en levande legend, innan det skulle vara försent.

Själv gav jag mig av mot min airbnb, till en början genom att tunnelbana till Hallonbergen.

Imorgon väntar nya äventyr i den kungliga huvudstaden.

Godnatt, vänner!

Johanni

#Blogg100

Dagen började med att läsa ikapp lite från epost-högen, och åtgärda några riktiga bråttom-saker. Sedan hade vi träff med itslearning.com som visade en demo på hur vi skulle kunna använda deras läroplattform. Det blev en intressant diskussion där mänga möjligheter blev synliga. Just för att vi utgick från plattformen och gick igenom möjligheter rent konkret blev det lättare att se vad vi skulle kunna göra. Nu är sedan frågan om våra medlemmar är lika intresserade, eftersom de skulle vara de huvudsakliga användarna av systemet,

Lagom till att vi slutade var det dags för mig att hjälpa medlemmar i arbetsgruppen som tar fram rekommendationer för arbete med grundläggande färdigheter att använda slack. Jag har passat på att själv läsa in mig just för att kunna ge handledning. Det gick bra, jag kontaktade två medlemmar i nätverket genom att rings upp dem på slack och gå igenom några grundfunktioner. De senaste veckorna har jag tittat lite på alla tillägg man kan applicera, och om jag hade mer tid skulle jag definitivt testa många av dem.

Plötsligt var det sedan dags för möte i adobe connect med Badge Finland-gruppen. Nu talade vi främst om kommunikation utåt. Flera idéer kom fram, och före sommaren kommer vi att ha infomaterial och början till konkreta erbjudanden om hur och på vilket sätt intresserade kan delta i utvecklandet och byggandet av OpenBadges-gemenskapen i Finland.

Jag fick sedan hoppa ur mötet just före slutet, eftersom vi hade ett projektmöte i google hangout med vårt nordiska open badge-projekt. Dagens möte ägnades helt åt att diskutera hur vi kan och ska koppla våra planerade 9 open badges till EQF. Det var en bitvis svår, men mycket intressant diskussion, där det visade sig att vi tolkat ramverket på ganska olika sätt. Vi vände och vred på definitionerna och diskuterade konsekvenser av olika val vi kunde göra. till slut kom vi fram till en lösning som ger oss en möjlighet att komma vidare, det kändes konstruktivt och bra.

Vid det här laget hade eftermiddagen slagit till med full kraft, och huset jag jobbar i börjat tömmas på folk, det är ju fredag. Jag tog en snabb sen lunch och satte mig sedan med kvittoinfernot. Administration är det jag är sämst på, alltså sådan som handlar om kvitto- och arbetstidsredovisning. De hopar sig därför, och gör det hela än motigare. Efter att ha suttit och petat med en månads kvittoredovisning i en timme kände jag att hjärnan började vara rätt mosig. Klockan var då 6. Jag lät de kvarvarande 2 månadernas oredovisade kvitton ligga framme på bordet så att jag inte skulle kunna slingra mig undan nästa gång jag kliver in på kontoret. Jag släckte lampan och satte mig på cykeln hem.

Jag njuter fortfarande av att cykla. Det är inte hemskt långt, men det känns så bra i kroppen att få röra sig lite.

Väl hemma planerar jag för resan till Stockholm, som inleds redan imorgon.

Detta var en rätt typisk arbetsdag i mitt liv för tillfället. Plus en massa uppdateringar på sociala medier, främst twitter. Men allt det tänkte jag spara till en annan post, då jag går igenom vilka alla verktyg jag använder, i vilka kanaler, varför, och med vilket resultat.

Hur såg din fredag ut?

-Johanni

#Blogg100

Jag tycker om

att gosa med hunden

att läsa en bra bok

att diskutera boken med andra

att laga mat

att cykla

att lära mig nya saker

att simma

internet

att berätta

att undervisa

att diskutera

att segla

att resa

att vara med i direktsänd radio eller TV

att ta det lugnt en hel söndag

att utveckla nya saker

att läsa tidningen på morgonen

att träffa vänner

rött vin (ekologiskt)

whiskey (mest single malt)

öl (mest från mindre bryggerier, gärna IPA eller APA)

att se på fotboll

att träna juniorlag i fotboll

att bo i Finland

att gå på bio

att föreläsa

att testa gränser

att få vara kreativ & skapande

att blogga

Och det här vara bara vad jag kom på under fem minuter. Vilka saker tycker du om?

Johanni

#Blogg100

Utetemperaturen och klockan visar på samma sak. 1. Jag borde ha gått och sova för länge sedan. Men jag skulle bara. Och plötsligt. Förr kunde det vara en film eller tv-serie som jag fastnade i, och så gick timmarna. Nu är det nätet. Det är någon ny app att testa, någon outrageous viral sak, putsning i arkiven oj titta här, den måste jag dela. Och så hakar jag fast i en podd (Note to Self), fast jag verkligen borde veta bättre.

Men det är något som suger in. Dopamin nickar du kanske självsäkert.

Ja, kanske det. Även om jag inte är helt övertygad om att kemi alltid förklarar allt. Det är också en livsstil, en (o)vana. Ett sätt att fördriva tid. Där tv förr var first screen till datorns second är det nu ombytta roller. TVn står oftast och samlar damm. Utom när det är fotboll eller hockey förstås. Vid framför allt hockey-VM samlas hela klanen fortfarande troget i tv-soffan.

Årets VM har förresten varit en berg-och-dalbana. Seger efter mycket darrigt spel mot Vitryssland, helt utspelade av Franrike för första gången någonsin, och sedan en bitter förlust på straffar mot Tjeckien i en match vi hade alla förutsättningar att vinna. Inte på pappret i förväg, men så som spelet såg ut. Det smakade verkligt surt. Hemmavid undrade vi varför finnarna alltid måste göra det så svårt för sig. Imorgon väntar Slovakien, det är ganska måsta att vinna den om lejonen inte skall förpassas hem med svansen mellan benen i fullständig förödmjukning.

Fast, i ärlighetens namn skall erkännas att jag sett en del på TV också, eller, via paddan sett på nåt i alla fall. Jag har fastnat i HBO-serien Billions, jag är nu i den senare delen av säsong 1. Den känns nu, kontextuell, utmanande, fräck, modern. Så fort går mode in och ut också i tv-serier, att Billions känns mycket mera genomtänkt, mycket mera nu, än till exempel House of Cards, trots att jag verkligen gillade den serien!

Så där är jag på nätet också, surrar som en humla från en sak till en annan. Lite på autopilot. Jag tänker att det också är en sorts avkoppling. Att ha öppna spjäll men ingen riktning. Dagens version av zappande.

Johanni

#Blogg100